Sköt om ditt avlopp

Bland det viktigaste du kan göra för att skydda din avloppsanläggning är att spola rätt. I toaletten ska bara bajs, kiss och toapapper spolas ner. Hygienartiklar som våtservetter, bomull, bindor och tops kan orsaka stopp och skador i anläggningen och ska inte spolas ner.

Miljöfarliga ämnen som färgrester och lösningsmedel kan orsaka stor skada, precis som läkemedel, cigarettfimpar och produkter som innehåller bakteriedödande medel. Tänk också på att inte överdosera tvätt- och rengöringsmedel och använd miljömärkta rengöringsmedel och hygienartiklar så långt som möjligt.

Fett kan orsaka stopp i ledningar och efterföljande reningssteg och ska inte spolas ner i avloppet. Om det är så mycket att du kan hälla ut det – häll över det i en flaska med hjälp av en tratt. Torka ur stekpannor och dylikt med papper och släng i det fasta avfallet innan du diskar.

Träd och annan växtlighet med djupa rötter kan lätt tränga in i avloppets ledningar och orsaka stopp eller skador. Du behöver därför regelbundet rensa bort sådan växtlighet i närheten av din avloppsanläggning.

Om ditt avloppsvatten leds ut till en markbaserad anläggning som en infiltration eller markbädd är det viktigt att marken ovanför anläggningen inte belastas av fordon eller tyngre djur eftersom risken för skador och sättningar är stor.

De flesta avloppsanläggningar för ett hushåll är anpassade för att kunna ta emot ca 800-1000 liter vatten på ett dygn utan att problem uppstår. Det är därför viktigt att se till att bara rätt vatten hamnar i avloppsanläggningen.

• Åtgärda läckande vatten omgående. En läckande toalett kan leda tusentals liter vatten till avloppet per dygn och orsaka allvarliga skador.
• Se till att inget tak- eller dräneringsvatten leds till avloppsanläggningen. Om du är osäker på vart dina stuprännor går kan du testa att hälla på vatten i dem och se om det rinner in vatten till avloppsanläggningen.
• Vatten från pool eller badtunna ska inte ledas till avloppsanläggningen.
• Backspolning av vattenreningsfilter ska inte ledas till avloppsanläggningen. Anläggningen kan ta skada av överbelastning från den stora stötbelastningen eller påverkas negativt av ämnen från filtren, till exempel metaller och olika salter.
• Om det läcker in grund- eller ytvatten i din avloppsanläggning kan du ofta se detta i form av blöta stråk på brunnsväggarna, vanligen med start från locket eller skarven mellan betongringar. Om du ser detta behöver läckan tätas.
  

Om din slamavskiljare inte fungerar ordentligt kan det hamna slam i den efterföljande reningen (så kallad slamflykt), vilket kan leda till igensättning eller haveri. Om detta händer finns det risk för att viktiga delar av anläggningen skadas och att anläggningen måste göras om helt för att fungera igen. Detta är en av de vanligaste anledningarna till att ett avlopp slutar att fungera.

Den vanligaste typen av slamavskiljare är en trekammarbrunn, med tre kammare som är synliga när locket lyfts bort. Du kan på egen hand kontrollera dess funktion enligt nedanstående punkter.

• I en väl fungerande trekammarbrunn ska den absoluta merparten av slammet finnas i den större första kammaren. I den andra kammaren bör det bara finnas små slammängder och i den tredje bör det finnas minimala mängder slam. Om du har mycket slam eller en hel slamkaka i den andra och tredje kammaren beror detta vanligen på att det kommer in för mycket vatten till slamavskiljaren och att slampartiklar som finns löst i vattnet därför inte hinner lägga sig på rätt kammares botten eller yta. Är flödena mycket höga kommer de slampartiklarna i stället att hamna i ditt efterföljande reningssteg där de kan orsaka stora problem.
• Om kammarväggarna i brunnen är trasiga kommer slamavskiljningen inte att fungera som avsett och slamavskiljaren behöver då repareras eller ersättas med en ny. Det bra om du kan vara med när brunnen töms så att du också kan se om kammarväggarna är hela under vattenytan.
• På utloppet i den tredje kammaren ska det finnas ett så kallat t-rör som hindrar flytslam från att rinna vidare till det efterföljande reningssteget. Röret har en öppning upptill, som ska sticka upp över vattenytan, och en öppning nedtill som ska vara ca 30 centimeter under vattenytan.
• Vattennivån i slamavskiljaren ska vara i nivå med utloppsröret i den tredje kammaren. En vattennivå som står över utloppsröret antyder att det är stopp i den efterföljande reningen så att vattnet inte rinner undan. En vattennivå som ligger under utloppsröret antyder att slamavskiljaren inte är tät och att det finns en läcka som behöver tätas.
• Om det finns rester av slam ovanpå kammarväggarna eller brunnsväggarna antyder det att brunnen vid något tillfälle har översvämmats. Torkade slamrester kan vara svåra att se, men släpper normalt från väggarna som ett brunt eller vitt pulver om du skrapar på dem. Om du ser detta, trots att vattennivån ligger i nivå med utloppsröret, antyder det vanligen att vatten har svårt att rinna undan under delar av året när det är högre belastning på avloppet eller när grundvattenytan ligger högt i marken under höst och vinter.
  

En anläggning med infiltration eller markbädd har en inledande fördelningsbrunn efter slamavskiljaren i vilken avloppsvatten fördelas ut i bädden i minst två spridningsledningar. Om din anläggning är en markbädd ska det även finnas en uppsamlingsbrunn som tar emot vatten som samlas upp i uppsamlingsledningarna som anläggs under markbädden. Både spridningsledningarna och uppsamlingsledningarna ska vara försedda med luftningsrör uppdragna över markytan på den ände av ledningen som inte är kopplad till fördelnings- eller uppsamlingsbrunnen.

Funktionen i en infiltration eller markbädd avtar med tiden, och det är inte ovanligt att de sätter igen och slutar att fungera. För att de inte ska sätta igen i förtid är det viktigt att regelbundet kontrollera funktionen enligt nedanstående punkter och utföra underhåll vid behov.

• Om vattnet inte fördelas jämnt mellan spridningsledningarna i fördelningsbrunnen kommer en eller flera av dem att belastas hårdare och kan därför även komma att sätta igen fortare. Detta är ofta ett fel som uppkommit vid anläggandet, men kan även orsakas av slam eller annat material i fördelningsbrunnen. Se därför till att fördelningsbrunnen är ren och be gärna att få den slamsugen i samband med slamtömningen om du ser att det finns slam i den.
• Om vattnet är över underkanten av spridarledningen som går ut i bädden en längre tid är detta ett tecken på att bäddens genomsläpplighet är nedsatt. Detta orsakas ofta av att det kommit ut slam i spridningsledningarna. Om du tittar ner i luftningsrören och ser att det även står vatten i dessa bör spridningsledningarna renspolas. Om problemet återuppstår är bädden mättad och måste göras om, vilket kräver en ny tillståndsansökan.
• Se regelbundet över luftningsledningarna för att försäkra dig om att de är hela och inte satt igen. Luftningsrören ska var försedda med luftningshuv eller svanhalsrör så att inte djur, löv eller nederbörd kan hamna i ledningarna.
• Lukta regelbundet vid luftningsrören. En väl fungerande bädd luktar normalt bara jord. Om du känner en tydlig avloppslukt i luftningsledningarna är detta ett tecken på funktion är nedsatt.
• Står det relativt klart vatten utan tydlig avloppslukt i fördelningsbrunnen och luftningsrören under längre tid har avloppet sannolikt anlagts för djupt vilket gör att grundvatten tränger in i anläggningen. Är så fallet måste anläggningen snarast göras om, vilket kräver en ny tillståndsansökan.
• Vattnet i uppsamlingsbrunnen efter en markbädd ska vara klart, ofärgat och luktfritt. Har vattnet i brunnen gråvit eller svart färg och luktar illa behöver anläggningen åtgärdas.
• Marken ovanför en infiltration eller markbädd ska vara torr. Är marken fuktigare än omgivningen är det sannolikt på grund av avloppsvatten som tränger upp ur en bädd som är igensatt eller belägen i grundvattnet.
• Om din avloppsanläggning är försedd med ett grundvattenrör ska du kontrollera grundvattnets nivå minst 2 gånger per år. Detta ska utföras för att se till så att anläggningen har ett bra skyddsavstånd till grundvattnet. Kontroll ska ske när grundvattennivåer är höga under året som ofta infaller mellan januari-mars och september-november.
  

Det finns en stor variation av minireningsverk på marknaden och vad du behöver kontrollera och underhålla skiljer sig mellan dem. Det är därför viktigt att du har tillgång till leverantörens anvisningar för hur egenkontroll ska utföras för just ditt minireningsverk. Utöver egenkontrollen behöver de flesta minireningsverken regelbundet service som görs av en fackkunnig person från leverantören. Exakt vilka punkter som ska kontrolleras av dig respektive serviceteknikern skiljer sig åt mellan produkterna, men vanliga punkter som faller inom egenkontrollsansvaret följer nedan.

• Moderna minireningsverk ska vara larmförsedda, men exakt typ av larm skiljer sig mellan olika produkter. Det är därför viktigt att du skaffar dig kunskap om hur larmen på just ditt minireningsverk fungerar så att du i ett tidigt skede kan se om något är fel i anläggningen. Kontrollera löpande om något larm utlösts och kontakta leverantören eller annan fackkunnig person om de indikerar att något är fel.
• Om ditt minireningsverk har luftningspumpar är det viktigt att kontrollera att det faktiskt kommer in luft i processen som avsett. Om en luftslang kommer i kläm, lossnar, eller hamnar ovanför vattenytan kan luftningen helt utebli även om inget larm går.
• Håll uppsikt över störande lukt kring minireningsverket. Moderna minireningsverk ska inte lukta påtagligt, så om det kommer en stark avloppslukt från minireningsverket kan det vara ett tecken på att den biologiska reningen inte fungerar som avsett.
  

För att uppnå reningskraven för fosfor behöver många minireningsverk och vissa infiltrationer och markbäddar kompletteras med kemisk fosforfällning. Om din avloppsanläggning använder fällningskemikalier som en del i sin reningsprocess behöver du regelbundet kontrollera när du behöver fylla på mer kemikalier. Du bör också vara uppmärksam på om det inte förbrukas någon fällningskemikalie. Det är ett tecken på att doseringen inte fungerar i verket eller att den är felinställd.

En del minireningsverk och markbäddar kompletteras med ett fosforfilter, som är en säck med filtermaterial, för att uppnå reningskraven för fosfor. Säcken väger normalt 500 kg och reningsförmågan avtar i takt med att det renade avloppsvattnet leds genom det. När filtret mättats fungerar det inte längre som avsett och måste bytas. Normalt krävs ett byte efter cirka 2-5 år i drift beroende på hur det belastas.

För att kontrollera att fosforfiltret fortfarande renar fosfor i tillräcklig utsträckning behöver du regelbundet kontrollera pH-värdet och byta ut säcken när pH-värdet i utgående vatten understiger pH 9 och i övrigt enligt tillverkarens rekommendationer.

En sluten tank är en helt tät avloppsanläggning som samlar upp vattnet inför transport till avloppsreningsverk. Ingen behandling sker i tanken, och eftersom den inte har något utlopp sker inte heller något utsläpp så länge tanken är tät.

En sluten tank fylls mycket snabbt vid användning. För att undvika mycket täta tömningsbehov är det därför viktigt att bara toalettvatten leds till tanken och att du väljer en snålspolande toalett. För att undvika att tanken svämmar över är det också viktigt att den förses med ett larm så att du kan boka i eventuella extratömningar i god tid.

För att utreda om din tank är tät är det viktigt att hålla uppsikt över hur ofta du behöver tömma din slutna tank. De flesta slutna tankar rymmer cirka 3000 liter avloppsvatten vilket motsvarar cirka 500 spolningar med normalspolande toalett eller 1000 spolningar med snålspolande toalett. Om du sällan behöver tömma tanken jämfört med antalet spolningar är det sannolikt att avloppsvatten läcker ut från tanken. Om du behöver tömma den ofta i förhållande till hur ofta den används, eller om renhållningsbolaget hämtat stora volymer jämfört med vad som borde finnas i tanken, är det sannolikt att grund- eller ytvatten läcker in i tanken.

Dokumentation om utförd egenkontroll och service, inklusive datum och vidtagna åtgärder, bör samlas på ett och samma ställe, förslagsvis i en pärm, och lämnas över till ny ägare vid ägarbyte. Om din anläggning har ett modernt tillstånd har du förmodligen fått villkor för driften som reglerar vilka uppgifter du måste spara och hur länge. Observera att utebliven dokumentation i sådant fall är ett villkorsbrott som kan åtalsanmälas.