Gå till innehåll

Återvinning av schaktmassor och annat avfall för anläggningsändamål

Att återanvända avfall som schaktmassor, betong och asfalt är bra, men det får inte förorena den nya platsen och riskera människors hälsa och miljön. Därför har både den som beställer arbetet och den som tar emot avfallet ett ansvar för hur det hanteras. Om du ska återvinna avfall för anläggningsändamål kan du behöva skicka in en anmälan till miljöförbundet eller söka tillstånd hos länsstyrelsen.

Schaktmassor

Om du ska använda schaktmassor är det viktigt att du försäkrar dig om att massorna inte sprider föroreningar till miljön. Det är också viktigt att skilja mellan att återvinna massor och bortskaffa massor (deponering).

Betong

Betong innehåller en viss del hälsofarligt sexvärt krom som kan utlakas till omgivningen och påverka den negativt. Från en betongkonstruktion är denna utlakning mycket liten, men när en betongkonstruktion rivs och krossas till ett finkornigt material, ökar den specifika ytan på materialet. En mycket större yta av betongmaterialet blir alltså exponerad för väder och vind än i den ursprungliga konstruktionen. Därför är det viktigt att säkerställa att den ökade utlakningen från krossat rivningsmaterial inte har en negativ påverkan på omgivningen där det placeras.

Asfalt

I vägar och asfalterade ytor kan det förekomma både ny och gammal asfalt i olika lager. Asfalt tillverkad före 1975 innehåller stenkolstjära, så kallad tjärasfalt, vilket i sin tur innehåller PAH, polyaromatiska kolväte, som är miljö- och hälsoskadliga. All asfalt innehåller PAH-ämnen även om bitumenasfalt har lägre halter än tjärasfalt. Asfalt och tjärasfalt får inte användas för markfyllning. All återvinning av uppbruten och riven asfalt ska anmälas till miljöförbundet.

Det krävs bland annat:

  • Att det finns ett verkligt syfte med anläggningen. Om det inte finns något verkligt syfte bedöms den planerade anläggningen vara ett bortskaffande.
  • Att endast den mängd massor som behövs för konstruktionens funktion används.
  • Att anläggningen kan färdigställas inom rimlig tid. Om tillgången på massor är så begränsad att det tar lång tid för anläggningen att bli färdig kan det ifrågasättas om anläggningen verkligen fyller en funktion.

Det är den eventuella risk som den planerade anläggningen kan utgöra för miljön som avgör om anmälan eller tillstånd krävs. Det finns tre olika risknivåer; mindre än ringa föroreningsrisk (ingen anmälan), ringa föroreningsrisk (anmälan) och mer än ringa föroreningsrisk (tillstånd). Du som verksamhetsutövare ska själv bedöma risknivån.

Anmälan lämnas till miljöförbundet minst sex veckor innan arbetet ska starta. Ansökan om tillstånd görs till länsstyrelsen.

Om din anläggning kan komma att väsentligt ändra naturmiljön, vilket oftast är fallet när det gäller uppläggning av massor, behöver du ha ett samråd med länsstyrelsen. Det gäller även om det inte finns någon risk för föroreningar.

När du har gjort din anmälan kontrollerar vi först att den är komplett och begär in eventuella kompletteringar. När anmälan är komplett kommer miljöförbundet att bedöma om vi delar din bedömning av risknivån. Om miljöförbundet delar din bedömning att risknivån är ringa föroreningsrisk kommer vi att fatta beslut i ärendet.

Om du har lagt upp avfall utan att först anmäla detta till miljöförbundet, och det i ett senare skede uppstår misstankar om att uppläggningen kan utgöra ringa föroreningsrisk eller mer än ringa föroreningsrisk, kan miljöförbundet förelägga dig att redovisa massornas föroreningsinnehåll. Om du saknar dokumentation som styrker massornas ursprung och innehåll kan miljöförbundet förelägga dig om att utföra provtagning.

Om din planerade anläggning kräver marklov eller bygglov ska du kontakta byggnadsnämnden i din kommun.

Om du planerar att använda massor inom skyddade områden som till exempel natur- och kulturreservat, vattenskyddsområde eller strandskyddat område, eller om massorna kan påverka ett sådant område, kan du behöva tillstånd utöver miljökraven.

Sidinformation

Senast uppdaterad:
30 maj 2023